Jaha, så var det nyårsafton. Snart blir det 2009, då jag för övrigt fyller jämt. Ja, då menar jag inte 30...
Men det märks att man är en medelålders tant när man pratar med de unga tjejerna på jobbet. Speciellt när man pratar om nyårsafton. Men det känns faktiskt inte som så länge sedan som jag också pratade om nyårsafton som en av årets största partykvällar. Då handlade det mest om vilken häftig fest man skulle på, vilka kläder man skulle ha på sig och så vidare.
Idag är jag bara glad att jag fick tag i bra kött till bra pris och att jag köpte Pommac till tolvslaget i stället för vidrig bubbeldryck. Jag har ju firat nyår så många gånger så att jag har fattat att det smakat blä med bubbel, dessutom är det inte särskilt billigt.
Min syster med familj kommer hit, så det blir en ganska lugn nyårafton.
Men raketer har jag och sonen köpt, en hel del faktiskt. Hi hi hi.
I går satt jag och tittade på ännu ett helt meningslöst tvprogram, som är en tävling för frisörer. Jag vet inte vad det är men jag har fastnat för såna tävlingsprogram, tex Hells Kitchen, Projekt Runway och Top Model. Men hallå, jag är ju inte intresserad av mode! Jag tror att det är tävlingen i sig som är fängslande.
Tidigare på dagen i går tittade jag på ett gammalt reprisavsnitt av Projekt Runway, själva finalprogrammet var det. De tävlande är modedesigners och tävlar alltså i att skapa modekläder för såna där pinnsmala små tjejer. Jag måste ha väldigt dåligt minne, för trots att jag har sett hela den säsongen förut så kom jag inte ihåg vilken av de tre finalisterna som vann. Så när det stod klart att den drygt tjugo år gamla Christian vann grät jag floder. Det är något nytt för mig har jag märkt. Jag gråter ofta framför tv:n. För ingenting, eller allting kanske.
Härom dagen såg jag ett program om tanter och farbröder i sextio-sjuttioårs ålder som kom till Sverige som finska krigsbarn. De åkte tillbaka till Finland för att försöka förstå vad som hände då när deras föräldrar var tvugna att skicka sina barn till Sverige. De grät och jag grät. Floder. Igen.
Men idag blir det nog inga program att gråta till. Jag tänkte titta på Grevinnan och betjänten så klart. Jag skrattar lika mycket varje gång.
Nu måste jag städa lite innan gästerna kommer.
Gott Nytt År!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar