fredag, februari 05, 2010

Att åka kollektivt

Fyra dagar denna veckan tog jag mig till den fackliga kursen med buss och spårvagn.

Katastrof!


Jag är såå glad att jag slipper detta fruktansvärda transportsätt i vanliga fall! Jag fattar inte hur man står ut med att resa kollektivt varenda dag.


Det första som slog mig var att man minsann måste slåss om de få lediga sittplatserna som finns. Då menar jag verkligen att armbåga sig fram där starkast och snabbast vinner. Resten får snällt stå i den trånga mittgången.


Snöovädret som slog till här i Västsverige gjorde inte saken bättre, så bussar och spårvagnar var kraftigt försenade och/eller körde väldigt långsamt. Detta gjorde att jag och förmodligen alla andra kollektivåkare var tvungna att stiga upp mycket tidigare och ta sig till hållplatsen tidigare än vanligt.


Om det ens gick att stå vid hållplatsen. Den kunde lika gärna vara insnöad med en enorm snövall som man fick hoppa längdhopp över för att komma in i bussen...


Det största irritationsmomentet den gångna veckan var ändå det förbannade, idiotiska nya västtrafikkortet.







Jag brukar alltid vara väl förberedd om jag ska på kurs eller resa till någon ny plats. Jag packar alltid min väska dagen innan och går gärna in på en eventuell hemsida för att förbereda mig på vad som komma skall. Denna gång klickade jag mig in på Västtrafiks hemsida för att klicka på länken som ser ut som bilden här ovanför.


Där förklaras ganska bra hur man ska göra med det nya kortet och jag tyckte nog att jag hade koll på läget. Men, näää då...


Jag skulle nog vilja kalla mig själv för någorlunda intelligent och jag brukar klara av de flesta saker som har knappar och displayer men den här gången gick jag bet!



Det finns inte en chans att hålla koll på hur mycket pengar man har kvar på kortet, trots att det står på displayen. Folk har så bråttom så man hinner bara inte stanna till i en tredjedels sekund för att kolla vad det står på displayen. För då blir man nästan avknuffad av någon stressad medresenär.


Jag tyckte i alla fall att mina pengar försvann alldeles för fort så jag ska kontakta Västtrafik och be att få ett utdrag på mina resor, för det stod på deras hemsida att man kan göra.


En av dagarna när jag skulle gå på bussen så vet jag inte riktigt vad som hände. Maskinen pep inte som den skulle och på displayen stod det med stora bokstäver att jag skulle visa kortet igen. Till slut sa chauffören till mig:


- Nu har du checkat in och ut två gånger, ska jag hjälpa dig?


Efter att chauffören hjälpt mig kunde jag armbåga mig fram till närmsta lediga plats. Under resans gång satt jag med mitt löjliga plastkort i handen för annars skulle jag bara glömma checka ut. Det är mycket man ska klara av för att åka buss här i Västsverige...

När jag till slut hoppade av bussen checkade jag ut på den där förbannade maskinen och tog sen ett steg ner för trappan när chauffören ropar på mig:


- HALLÅ!!! Nu checkade du in igen!


Han fick hjälpa mig att avbryta den nya incheckningen och när jag frågade om allt var OK log han sitt största leende och blinkade åt mig. Med det menade han alltså att allt var OK. Och att jag var en idiot, kanske. För det var så jag kände mig. En idiot som inte ens klarar av att åka buss.


Suck!... Jag lovar att jag är med intelligent än så!!!






Det mest komiska med själva resandet den gångna veckan var ändå väntetiden på Korsvägen. Om det först kommer en spårvagn och stannar kan det sen komma en buss bakom den. Det får plats en buss till på längden och om man i det läget får syn på SIN buss som alltså ställer sig bakom spårvagnen och den första bussen händer det roligaste jag har sett på länge.



Den grupp med människor som har tänkt åka med min buss har stått längst fram på hållplatsen länge för att vara säkra på att komma först på bussen. Om då min buss kommer sist i raden av fordon så börjar hela den lilla gruppen att springa längs spårvagnen och den andra bussen för att till slut komma fram till bussen som har öppnat dörren för påsläpp. Puh! Då kanske man kan knipa den allra sista sittplatsen.


Tänk er då att spårvagnen längst fram i raden är klar med sina av- och påsläpp och kör från hållplatsen. Då följer den första bussen efter och är den också klar med sina av- och påsläpp så lämnar den också hållplatsen.


Vad tror ni att chauffören på min buss gör så? Jo, han stänger snabbt sin dörr och kör längst fram på hållplatsen för att frigöra plats till nästa fordon som vill komma fram vilket gör att resten av den lilla klungan resenärer som ska med min buss börjar springa mot den främre delen av hållplatsen igen. Där de alltså stod från början.


Likt förbannat får man ändå ingen sittplats....

Nä, nu ska det dröja innan jag åker kollektivt igen!

3 kommentarer:

Ninis sa...

Jag håller helt med dig!! Varje gång jag åkt buss de senaste året har jag spottat och svurit efteråt!! ALDRIG MEEER!!

Det är verkligen pinsamt dåligt och jag glömmer checka ut varje gång så jag får snällt betala ända till stenungsund. :(

Vally sa...

Kul att läsa och nu vågar jag absolut inte ens försöka bussa mej till Götet.

camillos sa...

Vi kanske ska samåka i bil??? :-)