Agneta Fältskog sjöng en gång "Jag skulle äga miljoner om tårar var guld". Samma här. De där gulddropparna verkar komma fram närsomhelst nu. Oj vad rik jag skulle vara.
Livet har liksom stannat upp, tagit en paus.
Snön gnistrar så fint när solen skiner
men hur ska jag kunna uppskatta det
Fåglarna kvittrar sin sång
men vem bryr sig
Det bor en oro i min kropp
som har tagit över
utan att fråga om lov
Hela dagen går åt till...ingenting
sen kommer kvällen
och tomheten gör sig ännu mer påmind
Nu är det så mycket att fixa med, telefonsamtal som ska ringas,
brev som ska skickas, tankar som ska tänkas
Nästa vecka blir det begravning
hur ska det gå
Det kommer att bli så ljust och fint som vi planerat
men samtidigt så oerhört mörkt och dystert
Efter den dagen...
det är då den stora tomheten flyttar in på riktigt
Det vet jag av erfarenhet
Usch vad deppigt det blev men det är just så det är nu
Det kommer att bli bättre, det kommer en vår, säger folk
Hmm, vi får se...
3 kommentarer:
Livet och allt det som ni fortfarande ha kvar kommer så småningom propsa på plats och utrymme, men just nu är nog saknaden och sorgen det som fyller er. Såklart.
Camilla, det ta sin tid förstår jag. Men det är ju som alla säger, det kommer en vår, men när...men tro mig rätt som det är du där.
Du kan väl höra av dig om du vill ha kaffesällskap nån dag. Så kommer vi som ett skott, jag o Tina. Om du inte vill släppa in oss kan vi ju alltid sätta oss i en snödriva.
Kommer gå bra på onsdag...hur det än blir.
Nim
Haha Nim! I såfall får vi nog skippa snödrivan men då får ni ta det för vad det är...
Skicka en kommentar