Moster Bertas kloka katt

Just nu går mina tankar hela tiden till min lilla kisse. Hon kom hem i går kväll och sov i sin älskade kartong på golvet hela natten. I morse ville hon absolut gå ut så jag släppte ut henne. Hur hon mår? Jag vet inte riktigt. Hon verkar inte ha ont nånstans, jag kände och klämde på hela hennes kropp. Hon verkar lugn och jamar inte. Så, jag vet inte. Jag har ju hört att katter drar sig undan när de blir sjuka...


Jag kom att tänka på moster Bertas katt. Jag måste bara berätta om henne. Men först måste jag berätta lite om moster Berta. Moster Berta var min mammas moster, eller egentligen fostermoster. Men mamma kallade henne moster och moster Bertas pappa var "morfar".





Äsch, jag backar lite till. Min mormors föräldrar emigrerade till Argentina för många år sedan. De var skräddare och skulle öppna upp ett eget skrädderi i Buenos Aires. Min mormor var då en liten flicka och medans hennes föräldrar åkte i förväg för att ordna med boende och sin butik så fick mormor bo hos en fosterfamilj. Den familjen fanns i Borås och jag vet faktiskt inte hur länge mormor blev kvar hos sin familj i Borås men till slut åkte mormor också över till Argentina. Om inte jag minns helt fel så är faktiskt min moster född i Argentina. Här är en bild på mormor när hon var i Argentina, hon är kvinnan utan hatt.

Jag minns våra besök till moster Berta i Borås. Det var alltid trevligt och mysigt och man fick goda kakor till saften. Min mamma älskade sin moster Berta och de pratade ofta i telefon med varandra. Men det var också något magiskt över moster Berta. Trodde jag. Mamma och moster Berta sa att hon hade en trollkikare hemma i Borås och med den kikaren kunde hon se mig och hålla koll på mig. Ända från Borås! Jag var inget busigt barn på något sätt och det tyckte nog inte moster Berta att jag var heller. Jag kan ännu komma ihåg känslan när jag faktiskt trodde på det. "Bäst att man är snäll", ungefär som att man är extra snäll inför jul när Tomten kan se allt man gör...

Jag minns inte hur gammal jag var när Moster Berta gick bort men det är nu jag ska berätta om hennes katt. Moster Berta bodde ensam med sin katt i sitt lilla trähus på Sagagatan i Borås (det finns inte kvar nu). Hon dog stilla i sin egen säng och hos henne fanns då en väninna. Och katten. När moster Berta hade dragit sitt sista andetag och lämnat jordelivet så ville hennes katt gå ut. Moster Bertas väninna följde med katten ut och ställde sig bredvid och såg på när katten satte sig under ett äppleträd, tittade upp mot himlen, drog en djup suck och dog.

Katter är ett klokt djur ska jag tala om och jag kan bara tänka mig att moster Bertas katt inte ville vara kvar här när hennes älskade matte lämnat henne.

Jag har kvar en sak som minne av moster Berta och det är moster Berta-byrån. Ja, många möbler i vår familj har haft namn efter den person man fått möbeln av. Knäppt va?

Jag tycker i alla fall om min fina slitna moster Berta-byrå. Fast jag borde rensa ur lådorna vet jag. Det får bli en annan dag. Nu ska jag gå ut och ropa på min lilla katt, hon kanske kommer hem i kväll igen?